Grundmaterialet är hämtat från Lantmäteriet.
8 augusti ca 7 km
Lunndörrsån till Tossåsen
Denna morgon bjuder tyvärr på en molnig himmel utan sol. Tur då att vi bara har cirka 7 kilometer kvar till Tossåsen och bilen. Klockan 9 går vi ner mot Lunndörrsån som inte är mycket till en å här heller och vi kan därför enkelt gå över via stenar. En svag sluttning på ett femtiotal meter väntar efter det innan vi kliver på leden där vi passerade för två dagar sedan. Eller i sanningens namn är det nära att vi missar leden helt. Majoriteten i sällskapet går rakt över den utan se och är på väg att gå vilse (nämner inga namn). Höll på att bli onödigt äventyrligt där, men det ordnar alltså upp sig. Ett tag därefter så förekommer viss tvekan om det verkligen är rätt led vi befinner oss på, ingen av oss känner igen sig. Nu är det i och för sig ofta så när man går samma sträcka i motsatt riktning. Snart dyker det också upp landmärken som vi faktiskt känner igen och lugnet lägger sig.
Nattens tältplats var på grusåsen till vänster om bildens mitt.
Vid vadet över Västerån möter vi en kille och en tjej som sticker ut från normen lite grann. Precis som hela vårt gäng går killen fullt påklädd medan tjejen däremot har shorts och en tunn tröja. I varmare trakter är det kanske helt normalt att tjejen är mest lättklädd, men i kyliga fjällen brukar det vara tvärt om. “You go girl!” Hrm… det kanske inte var jag som kille som skulle utropa det där.
När vi kommer in i skogen igen får vi plötsligt se en ensam ren. Lucy vill väldigt gärna jaga efter den så vi får hålla hårt i kopplet. Den är ganska nyfiken trots att vi har en hund och följer oss bredvid leden en stund innan den försvinner in bland björkarna. Ett trevligt avslut på vår lilla vandring.
Bara några få minuter innan vi kommer fram till bilen runt kockan 11 börjar det regna. Näst intill perfekt timing. Riktigt lika kul är det nog inte för de vi mötte som nu befinner sig ute på kalfjället.
Vi tackar Lunndörren för ett trevligt möte och vänder hemåt.
En kort film som visar några av höjdpunkterna från vandringen.
Epilog:
En något kortare vandring än vi först hade planerat som blev väldigt lyckad med varierad terräng och fina vyer. Förhoppningsvis blev den också uppskattad av övriga deltagare så vi kan göra fler turer tillsammans i framtiden. Risken finns ju annars att vi skrämde bort de med den där klättringen över passet till Lillådörren. Området var nytt för mig och jag återkommer gärna för fler besök. Framförallt tyckte jag Tossåsen var en väldigt bra startplats där man snabbt kommer ut på kalfjället utan någon tuff klättring. Enda nackdelen är att det kräver tillgång till bil.
För eventuellt oroliga läsare kan jag lugna er med att Lucy mår alldeles utmärkt idag. Det var bara sin egen mat hon inte var intresserad av att äta, husses mat gick ner utan problem. Det är inte första gången som hon mer eller mindre vägrat äta sin egen mat på en fjälltur. Samma mat som lustigt nog går bra att äta hemma. Hon kämpar ändå på utan att klaga och visar normal trötthet i samband med långa dagar i rörelse.
Måste erkänna att mitt matexperiment inte föll så väl ut, men jag åt den ändå och försökte inte tigga av husse. Några kalla middagar i form av hårt bröd kan jag leva med, men inte varje kväll på en längre vandring. Det är värt att ta med sig kök och bränsle för att få lite “lagad” mat. Lättpackning är bara bra så länge man inte tummar på sin komfort.
Den här vandringen får räknas som en uppvärmning inför den “riktiga”. Bara en dryg vecka senare styrde jag kosan norrut igen…
Wayfaring In The Wild 